Allt är mest rutin, som en låt som går på repeat. Men någonstans bland veckodagar, scheman och plikter upptäcker jag att mitt hjärta inte längre slår en miljon slag i sekunden. Det slår inte speciellt mycket för någonting och jag har saknat lugnet. Lugnet som nuförtiden infinner sig mest hela tiden, men som tidigare jagats bort av ångest och tankar. Jag letar efter en vacker kalender att skriva in mina planer i och jag drömmer mig bort bland solstrålar och tinande snö, såhär en söndag i februari.